Hej
Tänkte skriva mitt första inlägg idag. Igår föll allt jag hade till marken, det har en lång historia bakom. Men igår kväll, tappade jag upp ett bad, hämtade en kniv la den bredivd badkaret, satt mig ner. Satt där ett tag, grät och tänkte att jag skulle skärpa mig att jag klarade detta var om varannat. Efter tio minuter vaknar jag till, stiger upp ringer pappa och säger att han måste komma hem nu, att jag måste ha hjälp & att jag tänker på att ta självmord varenda dag.
Jag antar att min blogg kommer handla om detta, idag är första dagen på något nytt, första dagen till att ta tag i mina problem. Vem vet om jag kanske kan hjälpa någon annan, med att berätta mina känslor, kanske någon förstår att hon/han inte är ensam.
Jag satt på akutpsyk i flera timmar igår kväll, dem försökte få mig inlagd, pågrund av att jag visar symptom på lätt schizofreni och på de svår deprission. Jag blir upprörd väldigt lätt, mitt hjärta bultar i 120 det är som det mesta stannar upp runt omkring mig, jag agerar impulsivt & efteråt börjar jag skämmas och känna skuld pågrund av att jag inte vet vad jag gjort eller sagt under den stunden jag blev sur. Jag skäms för att jag är frustrerad över att jag inte kan kontrollera vad jag gör, just då kommer mina självmordstankar direkt. Känslor väller över mig, allt från att det är något fel på mig till dåligt samvete för vad jag gjort, fast jag verkligen inte har någon aning om vad jag gjort eller varför. Fast jag är vid medvetandet. Jag, mitt riktiga jag sitter bara bakom ögat och tittar på. Sen när jag antingen håller på att försöka eller just innan som i badet vaknar jag till och känner jag vill inte detta. Jag vill inte dö. Men jag är rädd för mig själv, om nästa gång kanske är gången jag inte vaknar till och slutför det helt.
Det är inte som att tappa kontrollen som när man druckit alldeles för mycket eller när du tagit någon drog. Utan du tappar kontrollen av din kropp men du sitter där och kollar på. Jag ser och hör saker på ett helt annat sett än vissa, jag tar näst intill allting negativt, eller att tex säger han att han älskar mig för att det är lunget före stormen. Jag är rädd för att förlora allt runt mig, jag är rädd och tror inte att någon kan älska mig.
Idag började jag iallafall med min Fluoxetin Ratiopharm, vilket är ett antidepp preparat. Jag kommer försöka att skriva varje dag om mina tankar, hur jag känner, hur jag tycker fluoxetin ratiopharm fungerar. Och hur fortsättningen kommer vara med psykologbesök, tester för add/adhd, schizofrin.
Jag vet inte om någon kommer läsa detta eller ens mindre följa min blogg. Jag gör iallafall detta för min egen skull, få skriva av mig. Berätta saker som inte många vet om mig. Och det är bara ett plus om det är någon som känner igen sig, inte bara för att personen i fråga slipper känna sig ensam utan för att jag också ska slippa känna mig ensam. För det gör jag nu.
MVH endelavmig.
Jag antar att min blogg kommer handla om detta, idag är första dagen på något nytt, första dagen till att ta tag i mina problem. Vem vet om jag kanske kan hjälpa någon annan, med att berätta mina känslor, kanske någon förstår att hon/han inte är ensam.
Jag satt på akutpsyk i flera timmar igår kväll, dem försökte få mig inlagd, pågrund av att jag visar symptom på lätt schizofreni och på de svår deprission. Jag blir upprörd väldigt lätt, mitt hjärta bultar i 120 det är som det mesta stannar upp runt omkring mig, jag agerar impulsivt & efteråt börjar jag skämmas och känna skuld pågrund av att jag inte vet vad jag gjort eller sagt under den stunden jag blev sur. Jag skäms för att jag är frustrerad över att jag inte kan kontrollera vad jag gör, just då kommer mina självmordstankar direkt. Känslor väller över mig, allt från att det är något fel på mig till dåligt samvete för vad jag gjort, fast jag verkligen inte har någon aning om vad jag gjort eller varför. Fast jag är vid medvetandet. Jag, mitt riktiga jag sitter bara bakom ögat och tittar på. Sen när jag antingen håller på att försöka eller just innan som i badet vaknar jag till och känner jag vill inte detta. Jag vill inte dö. Men jag är rädd för mig själv, om nästa gång kanske är gången jag inte vaknar till och slutför det helt.
Det är inte som att tappa kontrollen som när man druckit alldeles för mycket eller när du tagit någon drog. Utan du tappar kontrollen av din kropp men du sitter där och kollar på. Jag ser och hör saker på ett helt annat sett än vissa, jag tar näst intill allting negativt, eller att tex säger han att han älskar mig för att det är lunget före stormen. Jag är rädd för att förlora allt runt mig, jag är rädd och tror inte att någon kan älska mig.
Idag började jag iallafall med min Fluoxetin Ratiopharm, vilket är ett antidepp preparat. Jag kommer försöka att skriva varje dag om mina tankar, hur jag känner, hur jag tycker fluoxetin ratiopharm fungerar. Och hur fortsättningen kommer vara med psykologbesök, tester för add/adhd, schizofrin.
Jag vet inte om någon kommer läsa detta eller ens mindre följa min blogg. Jag gör iallafall detta för min egen skull, få skriva av mig. Berätta saker som inte många vet om mig. Och det är bara ett plus om det är någon som känner igen sig, inte bara för att personen i fråga slipper känna sig ensam utan för att jag också ska slippa känna mig ensam. För det gör jag nu.
MVH endelavmig.
Kommentarer
Trackback
